Jo då, vi lyckades göra slut på 3/4 tank och pressade oss igenom drygt 70 mil.

Bilen var rolig att köra när man behövde vara extra närvarande, svaren på gas och broms vid lagom låga växlar på småvägar var otroligt trevligt och hade jag kört rally skulle jag verkligen kunna tänka mig denna bil.

Takfönstret kommenterades av dottern i baksätet med "här lär man inte bli åksjuk med så mycket rymd"

Transporter mellan A och B gjorde oss stela i ryggen, trötta i baken och inte speciellt överraskade. Vi har en större bil och den är bekvämare helt klart.

Instrumenteringen med sin vita bakgrund var modern och absolut fräck men jag är inte säker på att jag är så inovativ att jag vågar välja sånt :)

Varför fanns det en sladd till extern musik? Hittade ingen trådlös överföring.

Totalt sett så behöver nog vi långa människor (180 cm och 193 cm) en aningen större bil eller en annan placering av mittstolpen. Svankstödet var svagt med våra långa ryggar. Solskyddet hade en egenhet att röra sig av sig själva. I övrigt var det en helt underbar bil att köra och åka, härlig närvaro på vägen och reaktionen var alltid direkt. Frontrutan är stor och ger utmärkt utsikt, bakrutan likaså. Bilen är kort fram och frontrutan så stor att det känns som man sitter i baksätet på bilen framför ganska snabbt.

Hade jag haft någon som skulle övningsköra just nu så är den här bilen helt perfekt att träna i.

Helhetsintrycket är underbart men vi ska nog prova en Peugeot som är lite större innan vi funderar på att byta märke.

Stort tack för den här helgen fransmannen, jag har bytt uppfattning om franska bilar och kommer att väga in dem på samma sätt som alla andra vid nästa bilbyte och inte som jag gjort fram till idag då jag har dömt ut dem som dyra i service och ganska intetsägande att köra. Jag hoppas vi ses igen Fransmannen!

I söndags var det så dags, den riktiga utmaningen för att se om vi lyckas i våra försök att tömma tanken.

Jag tog plats bakom ratten och så började äventyret.

Färden tog oss upp på E4an och söderut! Det mest spännande på den etappen var nog fotograferingen

Fina flygplan vid påfarten

Vilken vinkel måste man ha på kameran för att båda ska få plats?

Så länge det var ljust ute kunde man leka lite med speglarna

 

Så nära vi kom att testa hur mycket last vi kunde få in..... jackorna var lika skrynkliga som vanligt :)

 

Om man, som oss, är utrustad med långa ben så är det effektfullt att trycka sätet max bakåt men om man ska ha någon i baksätet då så måste den personen ha kycklingben.

 

Vi tröttnade snabbt på att bara transportera oss så vi bytte E4an mot gamla fina vägen utefter Vättern ner mot Gränna.

Nu fick bilen bekänna färg. Rallykänslan är underbar, svaren kommer omgående både på gasen och bromsen och kopplingen är snabb och distinkt. I backar och kurvor visar den sig i sitt rätta element.

Första stoppet blev vid Rökstenen där vi bytte förare. När man är lång är det jobbigt att krångla sig ut

 

Mittstolpen är placerad långt fram och är man lite stel i ryggen så bör man undvika att parkera nära en annan bil.

Efter totalt 25 mil än så länge skulle nog bilen behöva spolas av och jag var väldigt sugen att prova men det hann vi inte med

 

Att öppna bagageluckan när bilen är så här smutsig gör att man saknar en knapp i dörren eller på nyckeln för att släppa låste hur man än bär sig åt så blir man väldigt smutsig.

 

Byte av förare, nästan trängre att ta sig in och plötsligt förstår jag varför jag är stel i en muskel i ryggen.

Väl inne och på plats i stolen så är det ren glädje att köra.

 

Känslan av att åka cabriolet är stor, ljuset och öppenheten känns otrolig.

 

Satte man dessutom på fläkten på full effekt så finns det nu ett bra alternativ till att ta ut cabben nyårsafton iår igen.

 

Full koll och tungan rätt i munnen, nu har vi tagit en extremt dyr kopp kaffe i Gränna och är åter på motorvägen men nu på väg hemåt igen.

Sambon testar farthållaren och vi var tvungna att stanna för att få ordning på hur den fungerade. Paddeln sitter riktigt dold bakom ratten men när man väl lärt sig hur det fungerar så är det lättare. En sak som tog mer än en helg för mig (och sambon) var att känna vilken spak man var på, paddeln med farthållaren sitter väldigt långt ner och helt plötsligt har man slagit på blinkersen istället.

Hur paddeln för radion fungerade lyckades vi aldrig lista ut men hade jag köpt bilen till oss, nördig som jag är, hade jag säkert tagit med handboken in och läst på även på denna bil.

25 mil, nu börjar jag bli mör i baken. Stolarna är bekväma men ger inte mycket stöd till svaken och 25 mil är ingen konstig utflykt för oss eftersom det är 22 mil att åka till svärföräldrarna. Ryggen vill också sträcka på sig lite och en korv med bröd stående utanför korvmojjen var välbehövligt.

Eftersom vi letar efter nytt boende så var nästa stopp ett hus. Grusväg dit, självklart med smal väg. Parkering bredvid en gran och i den lilla luckan som lämnats mellan två andra bilar var inga problem. Huset var inte mycket att ha men jag fick prova backen eftersom det var lättare att backa än att försöka vända.

Av någon anledning kan vi fortfarande köra 78 mil enligt mätaren, den lurade oss ner till kvarts tank innan den sjönk rejält.

När jag får tillfälle att sitta bredvid så öppnar jag handskfacket och hittar en rolig sladd.... inser att det är den där inställningen av sändare på radion som jag lyckades få in vid något tillfälle och helt plötsligt lyssnade vi på min musik från telefonen. Kanske borde vi letat USB-uttag men om det finns i bilen så var det inget vi hade koll på.

 

Nästa mål efter landet söder om Linköping så tog vi en rejäl sväng till Västervik eftersom sambon var godissugen (det var naturligtvis en bra ursäkt att få köra riktigt långt) och vägen dit var kurvig, växellådan fick göra sitt och ibland gick det att köra på 5an.

 

Panelbild, det krävdes en blixt för att ta fram allt, den är mörk och saknar vissa bakljusdetaljer.

Hemåt från Västervik men snabbvägen till Linköping var ju för enkel och önskemål att hämta dottern togs på djupaste allvar.

Smala och kurviga vägar.... som gjort för rally men så plötsligt: DJUR!!!! Hjort, rådjur och vildsvin är det gott om i södra Östergötland och just i de här skogspartierna verkade det finnas hur många som helst. Ljusbilden i helljuset var kanske inte optimal framåt (kan vara smutsen) men åt sidorna var den helt underbart bra. Vi räknade djuren i dussinet per gång och ett gäng ockuperade även vägbanan. Mörkret var så kompakt att alla kort blev kolsvarta men ljuset visade ändå vad som gömde sig i vägrenen.

Avslutningsvis så tog vi oss hem både tryggt och säkert! Jag försökte avrapportera direkt men var tvungen att skala ner alla kort. Bättre sent än aldrig hoppas jag :)

Idag fick jag ge mig ut och köra själv igen, sambon jobbade hela natten så han behövde sova. Julmarknaden i Bestorp (en liten liten håla på Östgötaslätten) skulle besökas eftersom en av döttrarna sålde sitt hembakade där. 6 mil på snirkliga och backiga vägar idag igen i det underbara landskapet med slottet i Bjärka Säby, ett antal sjöar och herrgårdar men också skog och åkermark vid sidan av vägen.

Solskenet och torra väglaget gjorde att jag längtade efter min motorcykel (en Honda Shadow 1100cc) men eftersom den står i garage hos en kompis och batteriet är urkopplat så återstår "bara" bil. Friheten och öppenheten hos en motorcykel är runt om och i en bil har man rutorna.... tills nu, vilket ljus genom takfönstret. Det märks framför allt i baksätet där det blir en massa ljus men även i framsätet får man en frihetskänsla som är en del av härliga mc-tripparna men man slipper frysa när det börjar bli kyligt.

Resten av släkten blev imponerad idag, min far har en ny Kia Ceed och han tyckte inte att det var värt att köpa takfönster men min mor tyckte nog att han borde investerat lite :), sen kom dottern (hon med körkort) och testade lite, bottendrag saknas men när hon gasade hände det något och hon gillar också att växla.

Paddlarna för att kontrollera radio och farthållare sitter verkligen gömd bakom ratten och det krävs att man förstår vad man gör eller tar ögonen från vägen för att kolla på displayerna vad man gör men med tiden är jag säker på att man lär sig.

Det råder delade meningar om behovet av maxhastighet men jag gillar den, låg bakom min far (pensionerad polis) och maxade 70 och då mjuknade bilen så fint precis lagom som hans bil gjorde. Trevlig funktion om man ska förbi en skola eller bara där det är 30 km/h.

Jag har bytt uppfattning om fransk bil helt klart, den här bilen är ROLIG, SNÅL och känns säker (har inga tankar om att prova säkerheten genom att krocka eller köra av vägen) tror att den är driftsäker och inte alls så dyrt som det var förr avseende service.

Fortfarande funderar jag på hur långt vi kan köra, började med att mätarn sa att jag kunde köra 80 mil och när jag stannade hemma efter 6 mil hade jag möjlighet att köra 96 mil... kör jag så bra att det finns mer bränsle i tanke efter jag har kört än innan? :)

Imorgon blir det LÅÅÅNG utflykt och titta på hus också, ny rapport efter det!

 

Idag tog jag bilen till jobbet eftersom jag ville se solen genom det underbara taket.... garaget på mitt jobb är litet

 

Efter en massa rattande och tacksam över sensorerna bak så trixade jag in bilen och lyckade även få ut den utan en enda sammanstötning.

Provade så det roliga, snirkliga vägar med många hastighetsförändringar.... tyvärr var det kallt och korta utflykter vid tidigare färder, vem kom på att placera stolsvärmereglaget helt osynligt för föraren? Jag visste var det satt men hade ingen aning om hur jag skulle skruva och inte var det upplyst heller, fick helt enkelt stanna när rumpan höll på att brinna upp men innan jag accepterade mig besegrad av en knapp hade jag varit över på mötande vägbana vid flera tillfällen för att se om jag kunde möjligen lyckas ställa om den.

Nå väl, på väg rejält... Dottern var imponerad av taket och undrade var snabbfällningen till sätet fanns så hon kunde titta på stjärnorna men jag har fortfarande inte hittat den. Fyra mil (drygt) på 70-väg i snällt tempo och bilen gick som en dröm men när jag sen blev ensam i bilen och skulle hem så testade jag lite mer (ensam är garanti för att slippa skrik från passagerarsätet) och i kurvor och backar krävs det massor med växlande, det går inte att starta på tvåan och det är kort kort kort mellan de växlarna (kanske beror det på diseln men har inte för mig att min pappas förra Ceed (enda diseln jag kan jämföra med) var så känslig). Växlade och körde, kändes lite som jag kan tänka mig att det är att köra rally. Något som jag funderar över är hur mycket spolarvätska det går åt, försökte spola av rutan i motsol och den bara pumpade på.... det tog en lång stund innan jag såg något alls och var tacksam att jag kände vägen då. Behövs det verkligen så mycket spolarvätska för att få bort lite smuts som framförvarande bil skvätt upp? Det behövs inte på bilen jag äger.

Hemkommen efter jobbet så lät jag sambon prova.... 193 cm och lite stel efter 8 timmars sömn (han jobbade natt) så får man vara tacksam att ingen hade parkerat bredvid oss för det var inte lätt för honom att ta sig in i bilen, sidostolpen sittar långt fram och han fick trixa sig in men väl på plats så njöt han av accelerationen samtidigt som han gillade den stora rutan som gör att även vi med lång rygg ser massor. Han fick träna vid flera stopp men det är trångt att ta sig in i den ganska rymliga kupén.

Min stora fundering efter en härlig dag är dock hur man ställer om bränsleförbrukningsindikationen för när jag började köra hade jag 88 mil kvar att köra enligt min förbrukning och när jag kört 10 mil hade jag 114 mil kvar, jag är inte jätteintresserad av att veta att den bil jag kör drar 0 liter i nedförsbacke har större intresse av att veta medelförbrukning senaste milen eller kanske under resan. Till slut hittade jag även en farthållare, den var gömd bakom ratten och inte lätt att göra något åt när man körde.

Sammantaget var det hela dagen en rolig bil om man bara gör som den vill och växla ger mig en känsla av att vara närvarande i körandet! Imorgon blir det massa fler mil för det är en rolig leksak :)

 

 

Nu har jag hämtat testbilen, fick lite introduktion av Henric som även bad mig att köra försiktigt :)

När jag fick veta att jag blivit uttagen att få vara med i den här testen började utflykterna ta form. Att ta sig till punkten B vill jag ska vara en glädje och inte bara transport. Vi kommer att göra utflykterna till resor och kanske vi hittar något mål på vägen.

Eftersom vi hade lite att uträtta på stan fick det bli det första försöket, från bilhandlaren och hem för att hämta upp sambon. Vi är ganska långa och första upplevelsen var att det var smalt i dörrhålet att ta sig in men väl på plats bakom ratten inser man rymden med fönster i taket, hoppas verkligen att solen skiner vid något tillfälle under denna helg. Att göra resorna till det primära var tanken men en helt vanlig torsdag när sköljmedlet är slut och oljebets behöver inhandlas så definieras målet och sen görs resan.

Motorn då, första försöket med kopplingen var en överraskning och man fick ha lite mer gas än bara tomgång. Accelerationen tog sig med hastigheten men det antar jag att man kan skylla disel för, har ju inte provat en bensindriven 308. I stadstrafiken fick man växla ganska mycket på grund av just det här lite sämre drag när man hade låga varv på motorn.

Eftersom jag inte kunde hejda mig från att testa var jag tvungen att ta motorvägen hem, det är bara mellan två avfarter men funderingarna om ljud och stadighet behövde ju få ett svar. Ljudnivån var väldigt låg även vid acceleration och väghållningen riktigt bra. Jag brukar välja dubbade vinterdäck men denna bil är utrustad med friktionsdäck så jämförelsen med min bil fick jag avstå.

Sammanfattningen av dagens utflykt på någon mil är klart mersmak! Jag ser fram emot att få prova vidare imorgon, då kan det kanske bli en bit till eftersom dottern ville ha skjuts men då krävs att jag kan ta ledigt några timmar mitt på dagen. Ska bli riktigt kul att se hur en 16-åring reagerar på takfönster :)

Imorgon kommer det mer!!!!